Segmentering, targeting och positionering är fundamentala verktyg inom marketing. Men, eftersom bara ca 30% av alla praktiserande marknadsförare faktiskt är utbildade inom just marknadsföring är kunskapen om dessa och andra marknadsföringsverktyg förvånansvärt låg.
Marketing är förstås inte en exakt vetenskap. Det kan snarare sägas vara en blandning av konsument- eller kundpsykologi, analys, strukturerad planering och implementering av konkreta åtgärder parat med god affärsförståelse för att skapa optimal effekt i en vald riktning bland de målgrupper man valt att arbeta mot. De verktyg och modeller som finns tillgängliga för just detta är emellertid inte så dumma. Tvärtom!
Exempelvis har Corporate Executive Board – i en benchmark av 60 000 marknadsförare i 200 av världens mest framgångsrika bolag – visat att en marknadsavdelning med rätt kompetensnivå uppvisar en försäljningsökning som är 10% högre än jämförbara företag med lägre marketing kompetens.
Food for thought!
Det är förresten just Corporate Executive Board som i sin benchmarking kommit fram till att bara 30% av alla marketing medarbetare har någon sorts formell utbildning inom marketing. Corporate Executive Board har också utvecklat ett spännande verktyg för att utvärdera och öka sina kunders marketing kompetens: Marketing Excellence Survey. Mer information finns på Corporate Executive Board:
http://www.executiveboard.com/sales-marketing/marketing-excellence-survey/index.html
Att vissa yrken har en hets för utbildning, trots att det faktiskt går att tillgodogöra sig kompetensen via arbete är en sak.
Spännande att så få faktiskt innehar en utbildning inom en väldigt analys-tung roll, som marknad faktiskt borde vara.
Tror du att detta beror på att för få arbetsgivare pushar sina medarbetare att utbilda sig löpande? Att detta på något sätt förväntas ske på fritiden?
Mvh Sara
Hej Sara,
tack för att du delar dina funderingar! För mig handlar saken kanske inte så mycket om formell utbildning, eller att förvänta sig utbildning av sin arbetsgivare, som att se till att man själv har rätt kompetenser för att skapa högsta möjliga affärsnytta och själv utvecklas i sin roll. I mina ögon handlar det också om att upprätthålla sin egen konkurrenskraft. Särskilt i en omvärld i snabb förändring.
Själv har jag under åren utvecklat en stark tro på att individen är ansvarig för sin egen kompetens och kompetensutveckling – både inom ramarna för arbetet och på fritiden. Den här bloggen är ett exempel på hur jag själv håller mig uppdaterad i den omfattande förändring som marketingområdet just nu är inne i. Däremot har jag en gedigen erfarenhet och teoretisk utbildning som grund. Min kompetens är med andra ord summan av det jag har lärt mig under åren. De resultat jag har presterat är kvittot på att det jag lärt mig fungerar även i praktiken. Intressant är kanske också att ju mer jag lär mig inser jag också hur lite jag egentligen kan och hur mycket mer det finns att lära och förstå.
Olika företag jobbar annars oerhört olika med personalutveckling. Ett fåtal har skapat omfattande interna utbildningsprogram som lär ut nödvändiga baskunskaper och interna processer inom området. Jag har själv varit Licenced Master Trainer i Marketing och tränat grupper av civilingenjörer från hela världen inom ramarna av ett sådant globalt program. Visst var det otroligt spännande, men jag tror inte det är en realistisk lösning för den stora massan av företag. I en föränderlig värld, med allt högre komplexitet och specialiseringsnivå inom olika yrkesområden och branscher, tror jag att vi får vänja oss vid att ansvaret för kompetensutveckling i allt större utsträckning hamnar på individen.
Vad tror du själv?
Mvh,
Elisabet
Jag tror helt klart att ansvaret för vidareutveckling bör ligga på individen, dock bör företaget uppmuntra och stötta detta, dock inte nödvändigtvis inhouse. Men det måste frigöras tid och pengar för att vidareutbilda sig även som anställd, om man väljer att gå kurser/utbildningar utanför verksamhet, så länge det går i alignment med yrkesroll/önskad yrkesroll inom bolaget man är anställd i.
Absolut. Ligger mycket i det. Min erfarenhet är emellertid att bolagens utbildningsbudget ofta försvinner i dåliga tider. Behovet av kompetensutveckling gör det däremot inte – det är snarare en livslång utmaning för var och en. I USA verkar emellertid intresset för utbildning i bolagsregi just nu öka igen, kanske framförallt för att det ser lite ljusare ut på många områden samtidigt som de klassiska utbildningsinstitutionerna sedan en tid inte lyckas skaka fram den kompetens som praktiskt behövs i arbetslivet, enligt en undersökning av McKinsey. Mer om det hittar du bl a här: http://www.linkedin.com/today/post/article/20130125143226-131079-corporate-training-it-s-hot-again
Tyvärr är det inte bara budgeten som försvinner. För de allra flesta handlar det om tiden och orken att ta del av världen utanför den egna to-do-listan. Därför är det så befriande att se att företag som tex Google (för att använda ett typexempel) verkligen får tillbaka när medarbetare ges möjlighet att göra ngt konstruktivt på arbetstid. Jag är övertygad om att många är måna om sin egen kompetensutveckling och vill utvecklas inom sitt arbete, men få upplever att de har tiden och orken som krävs. Inte sällan handlar det om stressade medarbetare med ”tunnelseende”. Även om inte alla kan gå dyra utbildningsprogram finns det andra sätt att uppmuntra medarbetares kompetensutveckling i arbetet. Det behöver inte falla med det. Att frigöra tid och därigenom också återskapa en del av lusten för arbetet (som kommer tillbaka när stressen inte är överhängande) är ett sätt. Men det finns självklart fler.
Hej Pia,
det går troligtvis att skylla ganska många saker på stress och tidsbrist i dagens samhälle. Ibland blir det nästan lite för lätt. För min egen del handlar det alltid om prioriteringar och motivation. Om min egen nyfikenhet och mitt eget intresse för kompetensutveckling är tillräckligt stor – och min motivation tillräckligt hög – så är sannolikheten mycket stor att jag faktiskt skapar mig den tid som krävs för att prioritera min egen kompetensutveckling – även om det ”inkräktar” på fritiden (t ex genom att jag avstår från att titta på TV under en period). När min nyfikenhet och motivation är hög är också min inlärning som bäst. Möjligtvis lite provocerande, men ändå tänkvärt.